Tant blomsterhatt

Sverigedemokraterna har mest att vinna på nyval, menar svenska experter. Får se. Åminstone kan den som gillar partiets främlingsfientliga politik, men trott att det inte lönar sig att rösta på SD eftersom partiet saknar inflytande, nu glad i hågen gå till valurnan. Om ett parti lyckas fälla regeringen och fixa till extra val saknar det nog inte makt.

Det skulle inte ha gått vägen om inte de andra partierna gett SD makten på silverbricka och förnärmat kallat det utpressning. Samarbete över blockgränsen skulle ha satt SD på pottan, men den gränsen verkar vara svårare att ta sig över än Berlinmuren under Kalla kriget. Avskyr de båda blocken verkligen varandra mer än de avskyr Sverigedemokraterna? Så ser det ut för den som iakttar läget österifrån, där det finns en historia av att samarbeta om inte med Den Onde själv så i alla fall med vem som helst på jorden om fosterlandet vinner på det.

Slutresultatet kan bli en skrällseger i samma klass som Sannfinländarnas 2011. I och för sig är de två redan respektive parlaments tredje största grupp. Timo Soini må bli sur, han gillar ju inte alls att Sannfinländarna jämförs med Sverigedemokraterna, men det bara måste påpekas att i så fall ger diametralt olika bemötande av främlingsfientlighet samma resultat.

Inför skrällsegern behandlades Soini som en hjälte som utmanade de maktfullkomliga “gamla” partierna och EU-byråkraterna. En beundrande journalistskock (undantag fanns) följde honom i spåren och återgav förtjust allt han sade. När sannfinländare åkte fast för ren rasism räckte det i allmänhet med att Soini med darr på rösten fick förklara att han minsann inte är rasist och partiet inte rasistiskt. Valdebatterna i tv omstrukterades för att det minsta partiet skulle fås med. I hopp om att stoppa röstläckaget till Sannfinländarna flirtade de stora partierna öppet med främlingsfientligheten.

I Sverige har en beröringsskräck rått som varit så stor att Sverigedemokraterna oemotsagda har fått sprida sin propaganda. De är rasister när de inte tycker som vi om invandring, så dem talar vi inte med. Punkt.

Sannfinländarna är nu ett etablerat stort parti och den “invandringskritiska” (= newspeak för främlingsfientlig) falangen har spelat en avgörande roll när attitydklimatet förändrats i en obehaglig riktning. 2011 kom inte/gick inte Soini med i regeringen, men nu gör han sig till så det är nästan komiskt för en plats i ministerlogen och ingen ifrågasätter partiets regeringsduglighet.

Men opinionskurvan pekar nedåt och partiet är inte längre tredje störst.

Försiktiga röster höjs nu i båda blocken i Sverige för att invandringspolitiken ska kunna diskuteras. Det kan inte vara omöjligt att göra utan att ge efter för SD, men tyvärr ser det det lätt ut som just det om man nu öppnar diskussionen. Att ta till rasiststämpeln utan att föra fram egna argument är ändå bevisligen ingen bra taktik.

främlingsfientlighet, invandringdarna, rasism, Sannfinländarna, Sverigedemokraterna, Timo Soini