Blivande statsminister (?) Juha Sipilä har publicerat Centerns fem viktigaste målsättningar under den närmaste tioårsperioden. De ska utgöra grunden för regeringsprogrammet, planerar han.
Målsättningarna är i likhet med de andra partiernas motsvarande konstruktioner så luddiga att de i sig inte kan utgöra något hinder för snart sagt vilken regeringssammansättning som helst. Det är väl det som är meningen.
Det skulle vara bra om det blev bättre, är den fromma förhoppningen, men HUR det ska gå till är sedan en annan sak, till exempel hur de 200 000 nya jobb som Centern (och säkerligen alla andra partier också) anser behövas ska skapas.
Det var alltså om Centerns valfrågor jag hade tänkt skriva, men det är svårt analysera substans som inte finns, så nu blir det en annan infallsvinkel. Beklagar.
Finlands statsministrar har i allmänhet vinnlagt sig om att kunna uttrycka sig på landets båda officiella språk. Ibland har det varit svårt med svenskan, men den goda viljan har ändå funnits där. Det har ansetts viktigt, inte bara för att visa att statsministern representerar alla finländare, utan också för att betona att vår referensram är Norden.
Juha Sipilä uttalar sig i alla fall inte på svenska. Man kunde föreställa sig att han börjar göra det när han väl blir statsminister, men eftersom hans parti inte längre tycks vara tvåspråkigt kan man inte vara så säker.
Av partiets webbsidor att döma har det svenska distriktet inte haft någon verksamhet på länge. Den ”svenska” ingångssidan pryds av en leende Mari Kiviniemi, som lämnade partiordförandeposten 2012 och lagstadgade möten har distriktet åtminstone av webbsidorna att döma inte hållit sedan hösten 2013. Sidan Nyheter och aktuellt visar Mauri Pekkarinens ställningstagande på finska från den första februari 2014. Och ett ställningstagande mot obligatoriska svenska är så gammalt som från maj 2013. Åsikter om medborgarinitiativet från 2014 lyser med sin frånvaro.
Utan att dra alltför långt gående slutsatser bekräftar det här det man nog kunnat se på partiets nuvarande ordförande. Centern hyser i dag ett kompakt ointresse för det svenska. Att vissa centerpolitiker svarar på svenska när Svenska Yle ställer frågor är en annan sak.
Får Centern sällskap av Sannfinländarna i regeringen så att ointresse för det svenska förenas med agg kan det bli besvärligt för SFP.
Centern, Juha Sipilä. SFP, Mari Kiviniemi, regering, Sannfinländarna, svenska
Tant Blomsterhatt efterlyser alternativ inom den ekonomiska politiken i vårt land och erbjuder oss Syriza. Jag skulle vilja påstå att bloggtexten i dagens HBL är den mest oanalytiska och vänsterpopulistiska text jag läst på länge. I bloggen påstås tex att Stubb och Sipilä vill krympa den offentliga sektorn riktigt ordentligt. Sanningen är den att det inte finns ett enda etablerat högerparti i Finland som vill krympa den offentliga sektorn. Alla vill värna om välfärdssamhället. Samlingspartiet under Jyrki Katainens ledning förde i själva verket en politik som var mer socialdemokratisk än vad socialdemokraterna skulle ha varit kapabla till själva. Den offentliga sektorn har fått jäsa ut som en bulladeg bla pga lönelyft inom stat och kommuner. Samtidigt går det mindre bra för den privata sektorn som faktiskt skall betala för kalaset. Till skillnad från vad många tycks tro, så finansieras välfärden inte genom utländsk låntagning, utan med skatteintäkter från den privata sektorn. Om det går dåligt för vår industri, och den privata sektorn krymper, så måste offentliga sektorn förr eller senare anpassas till det rådande läget. Men man kan förstås välja att se på världen genom mörkröda glasögon och föreslå att Finland skall gå samma väg som Grekland. Leva över sina tillgångar, låna pengar i utlandet till en orealistiskt låg ränta (tackvare euron) och sedan låta skattebetalare i andra euroländer betala bort skulderna. Men vi är inte där ännu. Närmare 70 procent av finländarna väljer att rösta på borgerliga partier som tror på marknadsekonomi och på att ett kapitalistiskt system fungerar bättre än socialism.
En annan populistisk (=antiintellektuell) term som blomsterhatten gärna svänger sig med är ”främlingsfientlighet”. Alla som vill diskutera invandringspolitiken och inte ställer upp för en öppna gränsers politik får stämpeln ”främlingsfientlig” stämplad i pannan. Jag håller med om att invandringen är en svår och komplicerad fråga. Men just därför så måste den diskuteras. Över 60 procent av invandrarna är arbetslösa. En alltför stor del saknar utbildning och språkkunskaper när dom kommer till landet. Finland tillhör dom länder som har den lägsta andelen okvalificerade sk inkörsjobb för personer som saknar utbildning. Istället för att låta blomsterhatten bre ut sig över en helsida i tidningen,så kunde HBL ge spaltutrymme åt journalistik som analytiskt granskar problemen med invandringen och vad man på riktigt skulle kunna göra för att lösa problemen innan dom blir helt ohanterliga.