Den är massiv, den här propagandaoffensiven mot skattehöjningar. Dag efter dag visar TV-rutan bekymrade män (de är alltid män) som säger att vi inte har råd med skattehöjningar. Det är frustrerande, för jag är helt säker på att de har råd med högre skatter. Till och med jag skulle ha råd med lite högre skatter och ändå är mina inkomster bara en bråkdel av de här herrarnas. I TV-programmet A-talk satt häromkvällen några samhällsdebattörer och intygade samma sak som jag. Personligen skulle de ha råd med högre skatter utan att semesterresan skulle bli ogjord eller elektronikmojängerna skulle stanna i butikshyllorna.
Vilka ”vi”, hoppas jag därför att man oftare skulle fråga experterna. Och jo, till och med den här humanisttanten vet att de menar att skattehöjningar stryper konsumtionen och försvårar företagandet, men varför konfronteras de inte ens med det som samhällsdebattörerna som nämndes ovan intygade? Eller får frågan om hur nedskärningar i stöden till mindre bemedlade då påverkar konsumtionen? För att nu nämna ett par exempel på hur man inte behöver acceptera åsikter som fakta.
En annan fråga som kunde ställas är varför ”vi” inte har råd att ta lån med negativ ränta.
För den som ogillar debatt med en enda åsikt var det befriande med professor Pertti Haaparantas inlägg i söndags. Han ifrågasatte ju åtstramningspolitiken och påminde därmed om att det finns ekonomiska experter med andra åsikter. Hoppas de får komma fram.
Det där med ”vi” var bra i Vinterkriget, men det klingar falskt i den ekonomiska debatten. Vi sitter faktiskt inte i samma båt. Björn Wahlroos lyxfarkost har åkt till Sverige, medan den som försöker klara livhanken på utkomststöd står stadigt på stranden.
Björn Wahlroos, nedskärningar, Pertti Haaparanta, Skattehöjningar