Okategoriserade

Kampen om orden

12 Jul , 2015, 09.01 Marianne Lydén

 

”Det är naturligtvis ingen slump att Libera sätter ordet gammal framför jämlikhet och ny framför frihet när man ställer de två begreppen mot varandra. Jämlikhet och frihet har båda en positiv värdeladdning, men vem vill nu hålla fast vid något gammalt när nytt erbjuds?”

Samlingspartiet närstående tankesmedjan Libera är med på ett hörn när höjdare på olika områden samlas till Saimaa Summit 2015 i Nyslott i slutet av månaden. Libera arrangerar en workshop med rubriken Den gamla jämlikheten eller den nya friheten. Valet av tema är inte överraskande. Tankesmedjan har utlyst jämlikheten till tema för hela året med målsättningen att ”återinföra det äkta jämlikhetsbegreppet”.

Libera vill att verkstaden tuggar på om det finns en konflikt mellan frihet och jämlikhet och listar också specifika frågeställningar som anses väsentliga i jämlikhetsdiskussionen. Man frågar om kyrkans specialställning i lagstiftningen borde avskaffas, om det vore dags att införa könsneutral värnplikt, vilken inkomstfördelning som egentligen är rättvis, om företagarna är de nya torparna och hur en jämlik beskattning borde se ut. Det hela utmynnar i slutsatsen att det är dags för en äkta diskussion om jämlikhet.

Ordet äkta används påfallande ofta i texten. Med det här vill Libera uppenbarligen utlysa sig själv till den rätta uttolkaren av vad jämlikhet är, så att man kan börja diskutera de riktiga jämlikhetshetsproblemen. Inte flummigt grönvänstertjafs om att det skulle vara problematiskt att inkomstklyftor ger människor olika utgångspunkter och fattigdom går i arv, att intolerans mot minoriteter växer och attitydklimatet polariseras eller att jämställdheten mellan könen har tagit och sannolikt tar några steg bakåt som en följd av den senaste utvecklingen.

Jämlikheten i allmänhet och jämställdheten i synnerhet verkar överlag vara en ickefråga på Saimaa Summit. Det handlar om ekonomi, säkerhet och Rysslands förhållande till EU. Det är inget fel på det, alla seminarier och sammankomster behöver verkligen inte handla om jämlikhet. Noteras kan ändå att aderton av de tjugotvå talarna är män och fyra kvinnor. Och att tolv av de fjorton som Libera presenterar som sitt nätverk är män och två kvinnor och att styrelsen leds av en kvinna och alla andra i den är män.

Det är naturligtvis ingen slump att Libera sätter ordet gammal framför jämlikhet och ny framför frihet när man ställer de två begreppen mot varandra. Jämlikhet och frihet har båda en positiv värdeladdning, men vem vill nu hålla fast vid något gammalt när nytt erbjuds?

Den som lyckas kapa orden och ge dem önskad innebörd har ett klart övertag i samhällsdebatten. Då kan åsikter och värderingar framställas som fakta.

Sannfinländarna har varit mästare på att kapa orden i fråga om invandring och minoriteter. Vi ser resultatet i det hårda attitydklimatet.

Libera och andra högerliberala aktörer har för sin del kapat berättelsen om den ekonomiska politiken. De har ångat på om att den offentliga sektorn är på tok för stor och om nedskärningar i välfärden som måste göras och dessutom på just det sätt de förespråkar, så att de svaga grupperna i samhället drabbas hårdast. Andra alternativ finns inte, säger de.

Resultatet måste ha överträffat förväntningarna. I dag sjunger en stor majoritet av de andra politikerna samma visa, en del visans alla verser och andra de flesta. Det har de förstås sin fulla rätt att göra i en demokrati. Att omfatta en viss slags ekonomisk politik, det vill säga.

Att påstå att en viss slags ekonomisk politik är ett måste och det enda alternativet är ändå struntprat. Man måste inte alls. Det är ett val som politikerna gjort, som man kan tycka är bra eller illa, men ett val är det. Ingen oklarhet om det borde egentligen finnas när ekonomiska experter nu är oeniga om åtstramningspolitikens förträfflighet. Men varför skulle man ändra på berättelsen om den enda rätta vägen när den har fungerat så bra?

Efter framgången med berättelsen om att det egentligen finns bara en möjlig ekonomisk politik står ändringar av jämlikhetsbegreppets innebörd nu i tur. Tydliga tecken på att man inom regeringen är mottaglig för ändringar finns redan. Som att regeringen vill tvinga utsatta grupper med i nedskärningstalkot medan de välbeställda får välja. Och statsminister Juha Sipiläs famösa uttalande om närmare hundra akademikers upprop om att en konsekvensbedömning för hur regeringens planerade nedskärningar påverkar kvinnor och mäns liv bör göras. Sipilä konstaterade ju att reformerna görs först och att man sedan bedömer konsekvenserna.

Vilka ord månne står i näst i tur att omdefinieras om det går vägen med jämlikheten? Solidaritet blir det definitivt inte. Det är redan klassat som hopplöst föråldrat.

Artikeln har publicerats i Hbl 12.7

, , , , , ,

Läs också

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *