Det var med pukor och trumpeter Sannfinländarnas allt-i-allo Matti Putkonen kallade till den sedvanliga ”funderingsstunden” (tuumaustauko) kring fallet Olli Immonen.
Äntligen skulle kalabalikens upphov själv svara på journalisternas frågor och alla missförstånd klaras upp. Än en gång upplagt för nyhetsfokus på Sannfinländarna enligt noter Putkonen skrivit.
Jag lyckönskar mig till mitt val att inte traska till Sannfinländarnas lyxiga partikansli, utan följa med direktsändningen på nätet. Så pass motbjudande var upplägget.
Att Opinionsnämndens Risto Uimonen ställde upp på tillställningen som sannfinländsk mannekäng är ofattbart.
Däremot är jag inte alls överraskad av Olli Immonens Och partiets drag att Immonen tillfälligt lämnar riksdagsgruppen. Ett genialiskt sätt att sopa smutsen man själv producerat under mattan.
Inte heller Putkonens bombastiska inledning på tillställningen är överraskande, däremot nog så skrämmande.
Offerkoftan har de klätt sig i tidigare. Felaktiga fakta om asylsökande har vi också hört förr. Nu hade tonläget ändå skruvats upp och Putkonen viftade till exempel aggressivt bort frågor om hans påstående om att alla asylsökande som kommer till Finland är olagliga. ( Än en gång, alltså: det är aldrig olagligt att söka asyl.)
Värst var ändå att Putkonen/Sannfinländarna hotfullt och anklagande presenterade en lista på personer som efter att polisen konstaterat att Immonens Facebookinlägg inte ska brottsutredas ”fortsatte att förtala och skymfa sannfinländare och uppviglade medborgare och medier till hatretorik”.
På listan finns främst politiker och statsvetare. En del av dem har redan hunnit berätta att de är stolta över att finnas på listan. Det har de orsak att vara, men samtidigt är det deras yttrandefrihet Sannfinländarna nu vill kringskära.
Argumentet är att deras åsikter äventyrar samhällsfreden. Det är så man baxnar. Jag ska inte här gå in på vilket partis politiker som främst ägnat sig åt retorik som underblåser fördomar och polariserar attityderna.
Däremot är det skäl att påpeka att Sannfinländarna nu antagligen medvetet låter bli att se skillnad mellan verksamhet som inte bryter mot lagen och framförandet av politiska åsikter. Att kritisera dylika kallas politisk debatt.
Joseph Goebbels skulle vara imponerad. Han förädlade ju idén om att det inte spelar någon roll om propagandan bygger på lögner och/eller är vilseledande. Huvudsaken är att propagandan får önskat syfte hos mottagaren.
hatretorik, Joseph Goebbels, Matti Putkonen, Olli Immonen, Sannfinländarna