Okategoriserade

Nallebjörnar och diktatorsfasoner

18 okt , 2015, 09.00 Marianne Lydén

 

Sannfinländarna genomgår sin allvarligaste kris hittills. Väljarstödet har rasat och partiets tredje ordförande Sebastian Tynkkynen gjorde ett majestätsbrott och trotsade öppetsin partiordförande Timo Soini.

“TV-stjärnan” från Big Brother har sedan han i november ifjol valdes till det sannfinländska ungdomsförbundets ordförande sökt sig till rampljuset och ordnat mer eller mindre smaklösa jippon som irriterat partiledningen.

Nu handlar det ändå om inget mindre än att Tynkkynen krävde att Soini skulle böja sig för hans vilja så att ett stormöte om partiets fortsatta regeringsmedverkan ordnas. Regeringens invandringspolitik har nämligen blivit på tok för slapp i ett läge när det enda rätta är att stänga gränserna, menar Tynkkynen.

Hårt mot hårt alltså. Vi sneglar ju alltid på hur saker och ting sköts i Sverige, så här kommer en påminnelse om hur det gick när Sverigedemokraternas ungdsomförbund satte hårt mot hårt mot moderpartiet i invandrarfrågan.

Sverigedemokraternas ordförande Jimmie Åkesson kastade förra månaden helt sonika ut hela ungdomsförbundet ur partiet och stampade fram ett nytt med en styrelse i sin egen smak. Med organisationsdemokrati hade det här inget att skaffa men faktum är att de som trotsade Åkesson nu är ute i kylan.

Det hela föregicks av en utdragen konflikt där ungdomsförbundets ledning företrädde en extremt främlingsfientlig och nationalistisk linje samtidigt som Åkesson jobbade med att göra sitt parti mer salongsfähigt.

På våren uteslöts ungdomsförbundets ordförande Gustav Kasselstrand ur partiet och på höstens förbundskongress krävde Åkesson att moderpartiets kandidat väljs till ny förbundsordförande. När så inte skedde utan kongressen stannade för den extrema falangens Jessica Ohlsson slängdes alltså hela förbundet ut och hemsidan släcktes.

Det hör till saken att populistpartiers ledare är egenmäktiga, men Åkessons diktatorsfasoner får Soini att framstå som rena nallebjörnen. Men så har heller ingen terrier à la Tynkkynen hittills nafsat honom i benet.

Soini ser inte Sverigedemokraterna som ett broderparti, men Jussi Halla-aho påpekar gärna att det inte finns några större ideologiska skillnader mellan Sannfinländarna och SD. Beträffande invandringspolitiken måste man ge honom rätt.

Efter Åkessons utrensningar kan man i själva verket fråga sig i vilket parti de extremt främlingsfientliga har större utrymme.

Tvära kast i gallupsiffrorna är kännetecknande för populistpartier. För Veikko Vennamo, den finländska populismens grundare och Timo Soinis stora idol, hängde framgången ihop med kritik av makteliten. För Soini har invandringspolitiken blivit en allt mer central fråga, vill han det eller inte.

Vennamo tog sin skrällseger 1970, då riksdagsmandaten ökade från ett till aderton. Det som gick upp kom dessvärre ner, men 1983, när sonen Pekka Vennamo hade tagit över rodret kom en ny skräll. Sjutton riksdagsmandat och regeringsdörren öppnade sig för partiet.
Partiet kom trots valförlust 1987 med i följande regering, men sedan började den verkliga utförsbacken. Vennamodynastin lämnade arenan och nittiotalet präglades av inre stridigheter och riksdagsgruppn föll sönder i flera konkurrerande fraktioner.

Landsbygdspartiet var i ruiner och levde en tynande tillvaro, men fanns fortfarande kvar i politiken. Det betydde att det på ruinerna grundade Sannfinländarna hade sin man, Raimo Vistbacka, i riksdagen. Av utbrytarna finns inte en enda kvar i dag. Få minns dem ens.

Ett färskare exempel på samma fenomen är James Hirvisaaris öde. Sannfinländarna uteslöt honom efter att han förevigat sin kompis nazihälsning på riksdagsläktaren. Hans försök att i senaste val komma in från Förändring 2011:s lista slutade snöpligt.

Alla tiders skräll kom ju faktiskt 2011 då Sannfinländarna gick framåt från 5 riksdagsmandat till 39. I nästa val styr bergochdalbanan nog brant neråt igen, alldeles som den tidigare gjort när populistpartiet axlat regeringsansvar, men den färden är Soini knappast med om. Han är utrikesminister, vice statsminister och ordförande för landets näst största parti. Högre upp kommer han inte. Hellre då stiga av.

, , , , , ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.