Den konspiratoriskt lagda kunde nästa tro att regeringen har en plan för hur man gör livet outhärdligt för västnylänningarna, så hårt faller dråpslagen mot regionen.
Det senaste är att en lång rad nya trafikprojekt ska få pengar, men inte elektrifieringen av Hangö-Hyvingebanan. I stället vill regeringen satsa på en ny tågförbindelse mellan Helsingfors och Åbo, som skulle gå via Lojo och Salo.
Planen verkar vara att den existerande kustbanan ska förfalla. Tågturerna har ju redan blivit färre och Y-tåget har dragits in. I dagens HBL (7.4) berättar oppositionsriksdagsledamoten Maarit Feldt-Ranta, bosatt i Raseborg, utförligt om utarmningen.
Det behöver ändå inte handla om en illvillig konspiration. Sannolikt är det “bara” fråga om att regeringspartierna inte har några politiska intressen att försvara i den här rätt finlandssvenska regionen. De tre må vara störst och mäktigast på riksnivå, men längs den västnyländska kusten är de lilliputpartier. SFP och SDP är de stora här.
Den drabbade regionen är bara en liten del av en väldiga nyländska valkretsen och har därför inte många “egna” intressebevakare i granitborgen. Förutom SDP:s Feldt-Ranta är de bara SFP:s Thomas Blomqvist, Raseborg, och, om man vill räkna in Kyrkslätt, Anders Adlercreutz.
Det är runt Helsingfors de flesta väljare bor och det märks. Nyland har 35 folkvalda och nära hälften är från Esbo, bland dem kommunikationsminister Anne Berner, invald från Centerns lista.
Centerns fyra nylänningar är från Esbo, Tusby, Nurmijärvi och Vichtis. Sannfinländarnas sju är från Esbo (fyra stycken, bland dem partiordförande Timo Soini), Hyvinge, Nurmijärvi och Vanda. Samlingspartiet är med nio ledamöter det största partiet i Nyland. Fem är från Esbo (bland dem patiordförande Alexander Stubb). Resten är från Sibbo, Kervo, Vanda och Nurmijärvi. Alltså ingen från den region som nu dräneras.
För riksdagsledamöter är det tillåtet att dra hemåt, men ministrar ska se till helheten. Det här är antagligen obekant för den politiska novisen Anne Berner och irrelevant för Centern, som hon står i tacksamhetsskuld till för ministerposten.
Centern är av hävd mästare på att dra hemåt för den finska glesbygdens del, medan försöken att etablera sig i Svenskfinland har lidit av klara trovärdighetsproblem. I Västnyland torde Centerns trovärdighet ligga under fryspunkten just nu.
Att förhållandet mellan Sannfinländarna och Västnyland inte är särskilt hjärtligt är naturligt med tanke på partiets inställning till svenskan.
Samlingspartiet struntar antagligen i Västnyland av födsel och ohejdad vana. Partiet har aldrig varit ett glesbygdsparti och det där med allmänna kommunikationer är ju något som de rika inte är beroende av.
Västnylands problem åskådliggör behovet av att göra något åt Nylands valkrets, Den blir hela tiden folkrikare på grund av inflyttningen till och tillväxten i huvudstadsregionen. De gamla byarna avfolkas, med regeringens benägna bistånd dessutom.
Förslag har funnits om att dela valkretsen i tu, i en västnyländsk valkrets från Esbo västerut och en östnyländsk från Vanda österut, eller så i en valkrets runt Helsingfors och en bestående av resten av Nyland. Tudelningen är ändå en så besvärligt fråga både juridiskt och politiskt att det inte lär bli någonting av den inom en överskådlig framtid.
Och för tydlighetens skull: skribenten är bosatt i Helsingfors och oberoende av tågförbindelserna västerut.
Anne Berner, finlandssvensk, lilliputpartier, tågförbindelser, Västnyland