Okategoriserade

Doktor Jekyll och…

21 maj , 2016, 13.26 Marianne Lydén

 

HBL fick då sin intervju med Timo Soini (20.5). Händelsen ackompanjerades inte av någon större dramatik, särskilt inte i jämförelse med uppståndelsen kring Soinis bojkott av tidningen.

Ingenting konstigt med det. De orsaker Soini angav till bojkotten var ju hårresande. Han gillade inte vad HBL skrev om honom, närmare bestämt blomsterhattskolumner och andra opinionstexter om hans flirt med rasismen (som han själv felaktigt påstod innehålla beskyllningar om att han är rasist). Underligt skulle det ha varit om det i en demokrati INTE hade blivit kalabalik när en makthavare utövar direkt påtryckning på det fria ordet.

Bojkotten var PARTIORDFÖRANDE Soinis handling, som, förutom att den uttryckte frustration över den bild av Soini som spreds utanför landets gränser, också var en signal till fältet om hur Soini sätter “pakkoruotsittajat” och andra förhatliga typer på plats.

Intervjun med utrikesminister Soini var däremot just precis det som HBL hade anhållit om, en intervju med UTRIKEMINISTERN och inte partiordföranden. Ingen dramatik, men desto mer diplomati. Eller en tillknäppt Soini, som intervjuaren Sylvia Bjon uttrycker det.

Soini visade att han behärskar den utrikespolitiska koreografin. Samtidigt kom han att bekräfta det som inte på länge varit någon hemlighet, han söker aktivt ett nytt jobb. Han kunde ha försökt vifta bort frågor om saken, men han säger direkt att det nuvarande jobbet inte är det han tänkt göra fram till pensionen, “jag kan göra något annat och om man duger till andra uppdrag än politiska är det bra”. Nästan som en öppen arbetsansökan.

Ju brantare galluputförsbacken blir, desto större blir Soins brådska, även om Sannfinländarnas väljarstöd i senaste val är det som bör räknas när det handlar om jobb som regeringen beslutar om.

Samtidigt fortsätter partiordförande Soini med sin populistjargong i sin blogg. Han skriver om hur de “rödgröna” i senaste riksdagsval “slogs ner så att de blev plattfotade”.

På finska fortsätter texten så här:

“Me parannamme kuin sika juoksua. Haastetaan fillarikommunismi, pakolliset kasvisruokapäivät, tarpeettomat kaupunkibulevardit, tuhoisat tietullit, turpeenkäytön rajotukset, turkstarhauksen tuhoamisvimma, kotiäitien kyykyttäminen, pakkopaitafeminismi… Ja tarjotaan lohduksi jouhimatotikkari. Luonnonmukainen lohtu.”

Texten är så gott som oöversättlig och jag tänker här inte ens försöka formulera den på svenska. Soini framstår i den som en parodi på sig själv. Ord som “cykelkommunism” och “tvångströjefeminism” är förstås riktad till de egna på hemmaplan, men det är nästan som om det skulle vara meningen att den inte ska översättas.

Texten är ju inte precis en merit för den som söker ett diplomatjobb. Frågan är om den ens fungerar som en tröstnapp för oroade egna.

, ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.