“Med grundlag och oberoende domstolar satta på undantag är det fritt fram för majoritetens diktatur. Så vad ska man säga när regeringen så uppenbart är på kollisionsurs med konstitutionen?”
Artikeln har publicerats i HBL 27.11
Statsministern brukar rita hålkakor och annat lättfattligt för att förklara varför man borde göra som han vill. Också jag ska teckna en bild som han kunde fundera över under någon ledig stund när han inte är upptagen med att låta sin regering trampa på minoriteters och utsatta gruppers rättigheter. (Brev skrivna till statsministern läser han ju inte.)
Alltså. Fyra barn vill se vad som finns bakom ett staket. Tre klarar det galant, men lilla Lisa är för kort och ser ingenting, förrän hon får en pall att stiga upp på.
Har Lisa nu fått ett privilegium, eller har hon fått samma möjligheter som majoriteten?
I dagens attitydklimat ondgör sig många över privilegier som andra anses ha. Det blir allt vanligare att åtgärder som garanterar mänskliga rättigheter och grundrättigheter ses som något som “vi” går miste om, till förmån för än den ena lilla gruppen och än den andra, privilegier som “vi” till råga på allt måste bekosta. Majoriteten diskrimineras på minoritetens bekostnad.
Populister och andra makthungriga politiker utnyttjar utvecklingen för sina syften.
Den andra tolkningen, att det behövs en skräddarsydd lösning för att Lisa, den svaga i sammanhanget, ska få samma möjligheter som majoriteten, är den som gäller i en civiliserad demokrati.
Det viktigaste fundamentet för en civiliserad demokrati är grundlagen. Den finns till för att trygga kontinuiteten bortom politiska konjunkturer och valperioder på fyra år. Den är garantin för att universella värderingar om rättvisa och människovärdets okränkbarhet gäller.
Grundlagen slår fast att alla är lika inför lagen, att ingen får diskrimineras på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp.
I grundlagen står inget om att det här gäller bara finländska medborgare. I själva verket fastslås att en utlänning inte får utvisas, utlämnas eller återsändas, om han eller hon till följd härav riskerar dödsstraff, tortyr eller någon annan behandling som kränker människovärdet.
Om tvåspråkigheten sägs att Finlands nationalspråk är finska och svenska och att var och en har rätt att hos domstol och andra myndigheter i egen sak använda sitt eget språk, antingen finska eller svenska.
I turbulensen kring de planerade strukturreformerna har paragraf 122 setts som den centrala. Enligt den ska man ordna förvaltningen så att den finsk- och svenskspråkiga befolkningens möjligheter att få tjänster på det egna språket tillgodoses enligt lika grunder.
Grundlagen är alla minoriteters bästa vän.
Grundlagen slår också fast en maktfördelning som tryggar domstolarnas oberoende av den verkställande och lagstiftande makten. Finland har ingen författningsdomstol, men i grundlagen sägs att riksdagens grundlagsutskott ska fungera som en dylik.
Utskottet ska ge utlåtanden om grundlagsenligheten i fråga om lagförslag och om deras förhållande till internationella fördrag om mänskliga rättigheter. Det politiskt tillsatta utskottet, där regeringspartierna har majoritet, måste enligt grundlagen i sina utlåtanden följa – grundlagen. Och likaså enligt grundlagen måste riksdagen rätta sig efter vad utskottet beslutar.
Grundlagsutskottets utlåtanden bygger alltid grundlagsexperters bedömingar. Dessvärre har den här regeringen utmärkt sig genom öppet förakt gentemot experters kunnande. Deras ställning undergrävs med jargongen att de nu bara representerar åsikter bland andra åsikter. Samtidigt har regeringen fört kampanj för att utmåla grundlagen som ett hinder i vägen för en vettig politik.
Regeringens nedskärningspolitik har minsann inte drabbat medborgarna rättvist, men särskilt oroande drag av demokratiförakt har regeringens förhållningssätt till de två grupperna asylsökande och svenskspråkiga.
Beträffande skärpningarna i asylpolitiken har grundlagsexperter påpekat att de är problematiska med tanke på grundlagen och internationella avtal om mänskliga rättigheter.
I grundlagsutskottet har skärpningarna inte passerat utan kritik. När det senaste förslaget behandlades förutsatte utskottet att vissa ändringar görs, annars bryter Finland mot sina internationella förpliktelser. Utskottet kritiserade också regeringen för att skärpningarna kommer i små portioner, som gör det svårt att överblicka hur de som helhet står i samklang med grundlagen.
Regeringens inställning till svenskan i förvaltningen ter sig ofattbart nonchalant om man inte ser kombinationen av traditionell maktpolitik à la Centern, Sannfinländarnas avoghet mot det andra nationalspråket och Samlingspartiets allmänna ointresse för den här aspekten av strukturreformerna.
Därför kör regeringen på som om grundlagens paragrafer inte existerade och som om grundlagsutskottet inte hade tolkat dem tidigare. Eller så trampar man in på förbjuden mark och tolkar om tolkningarna, vilket Vasabladet nyligen avslöjade.
Utgående från grundlagsutskottets tidigare utlåtanden borde det vara kristallklart att regeringens förslag till jourreform, där Vasa Centralsjukhus inte skulle få fulljour, inte får utskottets välsignelse. Juridiken har inte ändrats efter senaste utlåtande.
Dessvärre har politiken förändrats och pressen på grundlagsutskottet är hård. Skulle det gå så långt att utskottet fattar beslut enligt politiska preferenser, det vill säga att regeringsmajoriteten skulle driva igenom ett utlåtande som Juha Sipilä vill ha, så har vi en konstitutionskris. Utskottet skulle ju frångå sin grundlagsstadgade roll.
Nu tror jag ju inte att det går så långt, utskottets leds av den erfarna riksdagsledamoten och juristen Annika Lapintie och åtminstone de flesta medlemmarna är medvetna om vad som förutsätts av dem.
Synnerligen oroväckande är ändå att man skapat en stämning där grundlagsutskottet kan utmålas som ett hinder för den “rätta” politiken och för att förverkliga “folkets” vilja.
Med grundlag och oberoende domstolar satta på undantag är det fritt fram för majoritetens diktatur. Så vad ska man säga när regeringen så uppenbart är på kollisionsurs med konstitutionen?
Demokrati, grundlagen, grundlagsutskottet, majoritetens diktatur, minoriteter