“Det är illa nog om regeringens sparåtgärder motverkar det uttalade syftet att få fart på ekonomin, men det är nästan värre när regeringen på olika sätt uppmuntrar folket till förakt för just bildning, utbildning och kunskap.”
Artikeln har publicerats i HBL 3.4.
Det har skrivits spaltkilometrar om regeringens nedskärningar i utbildningen. Om hur regeringspartierna skändligen bröt vallöftet om att utbildningen inte skulle drabbas av de kommande sparåtgärderna. Och framför allt om hur nedskärningarna hotar konkurrenskraften och den hett efterlängtade tillväxten, det vill säga hur medlen motverkar syftet. Bland kritikerna finns flera representanter för näringslivet.
Det är i och för sig helt legitimt att förvänta sig att utbildning ska vara till nytta för samhället. Alldeles som individen har rätt att förvänta sig nytta av sina egna satsningarna på att utbilda sig. Att regeringen nu mest skär ner i det man tror att näringslivet inte har någon nytta av visar ändå på en skev uppfattning av samhället och samhällsnyttan.
Regeringen tycks utgå från att samhället finns till för näringslivet och inte för människorna och då är det helt logiskt att utbildning som på olika sätt stöder människors välmående inte ses som viktig.
Därför är det ingen överraskning att kritiken inte haft någon effekt på de tunnelseende ministrarna, som övergått till George Orwells Newspeak i övertygelsen om de egna åsikternas överlägsenhet.
Det mest groteska exemplet är finansminister Alexander Stubbs tal nyligen, i vilket han berömde undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen för “det arbete hon varje dag gör för att främja bildning, utbildning och kunskap”.
Det är illa nog om regeringens sparåtgärder motverkar det uttalade syftet att få fart på ekonomin, men det är nästan värre när regeringen på olika sätt uppmuntrar folket till förakt för just bildning, utbildning och kunskap. Som när SSS-männen förargar sig över “all världens docenter” och andra som latar sig på somrarna och har mage att påpeka att regeringens beslut strider mot grundlagar och annat tjafs.
Det är inte heller ägnat att öka respekten för kunskap när regeringen konsekvent låter bli att ta reda på konsekvenserna av sina beslut och sedan suckar över att grundlagen eller internationella avtal hotar bromsa utvecklingen. Som i försöken att göra Finland till ett ännu mer oattraktivt land för asylsökande.
Om insikter i varför grundlagar och internationella avtal existerar och är skrivna som de är, det vill säga kunskaper i bland annat historia, anses onyttiga inom regeringen så kan man ju inte kräva att vanliga dödliga skahålla reda på sådant. Det handlar ju om någonting så onyttigt som allmänbildning.
Att utgå från att lagar bör könskonsekvensbedömas skulle också kräva insikter i hur samhället fungerar, det vill säga allmänbildning. På den här punkten har vi nog ett hopplöst fall, eftersom regeringen briljerat med total okunskap genom att konstatera att Finland är ett jämställt land.
Det klaraste beviset på att allmänbildningen inte står högt i kurs är planerna på att gymnasierna, alltså de läroinrättningar vars uppdrag är att ge allmänbildning, ska ge möjlighet att välja bort så många kurser att man inte kan ge allmänbildning.
Kunskapsföraktet uppmuntras också när ministrar och andra ledande politiker “förstår” människors rädslor och fördomar och inte uppmuntrar dem att ta reda på, och jämställer xenofobi och tolerans genom att se dem som motpoler med likvärdiga åsikter.
.
Som man ropar får man svar och bildningen lyser med sin frånvaro i samhällsdebatten. Bildningsidealet må finnas bland partiernas principer, men det verkar de flesta politiker ha förträngt. Utom i festtal för utvalda, förstås.
Vi som hör till “tolerantian” kan alltså förfasa oss över den sannfinländska politikern Terhi Kiemunkis xenofobiska frågor om “muslimska ungar” och “våra” påsktraditioner, men inte är vi väl längre förvånade?
Förvånande är det inte heller att Kiemunki fick sitta i TV-studion och visa hur ointresserad hon är av att få faktabaserade svar på sina frågor. Eller att hon lugnt fortsätter sprida fördomar och lögner och får uppmuntrande kommentarer av sina hejdukar på Facebook.
Det lär vara onödigt att tipsa henne om Bo Lönnqvists kolumn i HBL om hur det verkligen är med “våra” påsktraditioner.
Lika onödigt lär det vara att tipsa Sannfinländarna om att ärkebiskop Kari Mäkinens åsikt om att kyrkan bör erbjuda hjälp åt dem som behöver, som asylsökande som fått avslag, faktiskt är helt i linje med det kristna budskapet. Hur det är med budskapet Sannfinländarna förmedlar på partiets Facebookvägg är nämligen en annan sak. Där finns en bild av ett flygplan och bildtexten lyder: “Ärkebiskop Mäkinen skulle ge asyl åt dem som utan orsak kommer hit. Vi skulle ge dem ståplats i gången”.
Till katoliken Timo Soini går tipset att ta reda på vad påven Franciskus sagt om flyktingar och asylsökande.
Och till slut ett tips till bland annat Samlingspartiet, som tidigare gärna ville kallas Sivistyspuolue, Bildningspartiet. Bildning behöver inte motiveras med nyttoaspekter. Bildning är ett självändamål.
Bildning, Kari Mäkinen, kunskapsförakt, nedskärningar, Terhi Kiemunki, utbildning