Okategoriserade

Pest eller kolera för Antti Rinne

10 Jan , 2016, 12.41 Marianne Lydén

 

”Om en välkomnande attityd till nödställda som flyr krig och andra fasor är ett hinder för väljare att återvända till SDP så säger man inte välkommen, tycks logiken lyda.”

Artikeln har publicerats i HBL 10.1.

Kvinnorna överger Centern, medan partiets manliga anhängare inte omprövar partivalet. Det visar en mätning som Yle låtit utföra. Inom andra partier är skillnaderna mellan kvinnligt och manligt inte alls lika stor.

Förklaringen antas vara att regeringens sparåtgärder drabbar kvinnor hårdare än män och att missnöjet främst riktas mot statsministerpartiet. En del tror att det här kan påverka Centerns politik.

Får se. Hittills har Centerns kvinnliga aktiva varit rätt mjäkiga på den här punkten. De verkar inte ha störts av Juha Sipiläs kompakta ointresse för jämställdhetsfrågor.
I stället tycks det vara invandringen och de asylsökande som väcker missnöjesyttringar i partiet, och det ingalunda främst bland kvinnor.

I ett uttalande publicerat i partiorganet Suomenmaa krävde fem Centeraktiva, fyra män och en kvinna, häromdagen att partiet ska återvända till sina rötter och rädda välfärds- och nationalstaten Finland. De ser människorna som söker asyl som en extra utgiftspost som Finlands ekonomi inte klarar av. I stället för att ta emot 30 000 asylsökande ska Finland därför välja ut högst 1 000 flyktingar per år, anser de.

Läget med människor som väller in från främmande kulturer är redan ohållbart och vanliga människor känner sig osäkra, tycker Johannes Hirvaskoski, Johanna Häggman, Janne Kaisanlahti, Antti Pakkanen och Martin Ylikännö.

De har också tidigare uttalat sig mot invandring i inlägg där ord som ”asylshopping” och ”välfärdsflyktingar” flitigt förekommer. På sina hemsidor har Kaisanlahti en annan inställning till människor i nöd, men där handlar det om hans kyrkliga aktivitet. Hirvaskoski har kritiserat Sipilä för hans gest att öppna sitt hem för flyktingar. Pakkanen vill avskaffa flyktingförläggningarna och i stället stänga in de asylsökande på områden intill gränsövergångarna. Det är som man skulle läsa Jussi Halla-ahos texter.

Förutom ”invandringskritiska” är de fem också så starkt EU-kritiska. Man kunde tro att de studerat vid Paavo Väyrynens Pohjantähti. Det har redan länge varit svårt att se några större skillnader mellan Väyrynens linje och Sannfinländarnas i de här två frågorna.

Uttalandet av de fem partiaktiva är en påminnelse om att den nationella inskränktheten lever och mår väl inom Centern, nästan lika väl som inom Sannfinländarna. Och om att Samlingspartiet i de här två frågorna är det udda partiet i Sipiläs regering.

Det här är något att tänka på för Antti Rinne, som i ljuset av höstens gallupsensation, Sannfinländarnas djupdykning och Socialdemokraternas motsvarande uppsving, kan drömma regeringsdrömmar.

Vill det sig står Rinne inför ett val mellan nationell inskränkthet och hård höger i den ekonomiska politiken. Ett val mellan pest och kolera för en sann socialdemokrat. I och för sig verkar Rinne redan ha gjort sitt val.

I analyser av gallupsensationen har regeringens ryckiga politik med en omvänd Robin Hood-strategi, i vilken tvångslagar som tar av de fattiga och ger till de rika ingår, angetts som den största orsaken till Sannfinländarnas djupdykning. Bland Socialdemokraterna vill man föra fram partiets eget omsorgsfullt uppbyggda och sakligt formulerade ekonomiska alternativ som det avgörande för uppsvinget. Kritiken av Alexander Stubbs ekonomiska politik, alltså.

Båda förklaringarna stämmer säkert. De som när det begav sig övergav SDP för Sannfinländarna hade sannolikt från början en mer eller mindre avog inställning till invandring, så lika säkert är att det inte är regeringens invandringspolitik som får sannfinländska väljare att fly tillbaka till SDP.

Regeringen har ju dessutom skärpt sin redan från tidigare strama invandringspolitik. I det invandringspolitiska åtgärdsprogrammet som antogs i början av december finns många sannfinländska tankar om hur asylsökande kunde behandlas sämre än i dag, också sådana som antas strida mot grundlagen. Regeringens linje blir inte mindre egoistisk av att andra nordiska länder beter sig lika egoistiskt.

När SDP nu ligger påfallande lågt i debatten om hur Finland ska förhålla sig till flyktingkrisen ska det ses mot bakgrunden av det här. Medan de andra oppositionsledarna har riktat hård kritik mot programmet, SFP:s Carl Haglund betecknade det rentav som omoraliskt, var SDP-basen Antti Rinnes reaktion att regeringens planer är genomtänkta och alldeles utmärkta och att SDP kunde ge alla åtgärderna sitt fulla stöd. Några egna förslag till åtgärder har han inte kommit med.

Med de sedvanliga undantagen (som Erkki Tuomioja, Liisa Jaakonsaari, Maarit Feldt-Ranta och Pilvi Torsti) har andra SDP-politiker hållit lika låg profil. Gruppordföranden Antti Lindtman lyckades rentav skriva en översikt av den politiska hösten utan att över huvud taget nämna flyktingfrågan.

Om en välkomnande attityd till nödställda som flyr krig och andra fasor är ett hinder för väljare att återvända till SDP så säger man inte välkommen, tycks logiken lyda.

Samtidigt väljer SDP den nationella inskränkthetens väg.

, , , , , , , , ,

Läs också

Kommenteringen är stängd.