Det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk. Att den här sanningen gäller också i politiken bekräftas i justitieministeriets digra valutredning, som presenterades i dag (15.7).
Man borde ju vara nöjd över att det man egentligen länge vetat bekräftas vetenskapligt, men det var nog närmast frustration jag kände när jag skummade igenom luntan inför en diskussion med den som utgångspunkt som jag hade förmånen att delta i på torsdagen.
Utredningen visar med en uppsjö av kurvor och tabeller att väljarna inte är jämlika. Förutsättningarna för fattiga, sjuka och lågutbildade att påverka politiken är helt enkelt sämre än för de bättre lottade.
De bättre lottade röstar flitigare och ställer krav på politikerna, medan de som har det sämre och i högre grad behöver samhällets stödmekanismer lägger sig på sofflocket, övertygade om att fortsätter att gå åt skogen oberoende av vilka politiker som sitter och bestämmer.
Professor Kimmo Grönlund konstaterade i diskussionen att han trots allt är optimist. I motsats till många andra lever vi ju i en representativ demokrati och något bättre system har ingen kommit på. Många saker fungerar fortfarande väldigt bra och klyftorna i samhället är förhållandevis låga. Det är också fullt möjligt att skapa nya metoder för att få folk att uppleva att de kan påverka. Medborgarinitiativet är ett bra exempel. Och Timo Soini har visat att också de svaga och missnöjda i samhället kan aktiveras.
Jag har svårt att dela optimismen. Klyftorna växer och gör de inte det tillräckligt på grund av en hostande ekonomi sköter regeringens nedskärningspolitik om resten.
De seriösa politiska partierna verkar ha glömt vad de egentligen finns till för, att försöka förverkliga sin vision för ett bättre samhälle, och frågar i stället oroat av väljarna vad de ska tycka.
Undersökningen visar att det är de bättre lottade som svarar och att det syns i den politik som bedrivs.
Och beträffande Timo Soinis insats när det gäller att få alla med och känna sig delaktiga så har den sannfinländska skrällen aktiverat krafter som aggressivt kräver att människor ska rangordnas i önskvärda och icke önskvärda. Det har skett helt demokratisk, men krafterna har inget med demokrati att skaffa.
Demokrati, Kimmo Grönlund, klyftor, politiska partier, Timo Soini