“Att Juha Sipilä verkar vilja befatta sig så lite som möjligt med sin regerings utrikespolitik, trots att han har som uppgift att leda EU-politiken, är inte bara märkligt. Det är illa för landet.”
Artikeln har publicerats i HBL 24.7
Har någon hört Juha Sipilä visionera om någonting över huvud taget som har att göra med EU:s grundprinciper och Europas framtid?
Tant Blomsterhatt ställde ovanstående fråga för ganska exakt ett år sedan och kan i dag konstatera att visionerna fortfarande lyser med sin frånvaro.
Statsministerns pliktskyldiga reaktion på kuppförsöket i Turkiet var ett konstaterande om att säkerhetsläget i Europa inte direkt påverkas negativt “när det nu har lugnat ner sig där”. Någon åsikt om vad som nu borde göras med de förhandlingar EU har på gång med Turkiet om EU-medlemskap, visumfrihet och flyktingavtal hade han inte. EU:s utrikesministrar ska ju just mötas och de kan ju diskutera saken, menade han.
Det var kanske för mycket att kräva ingående analyser av statsministern när han befann sig på möte i Mongoliet. Hoppas jag har fel, men att han nu, trots att läget är exceptionellt, skulle ägna semestern åt att konkretisera vad regeringsprogrammets skrivning om Finland som en aktiv EU-medlem bör betyda i hanteringen av Turkiet tror jag ändå inte.
Inte gav ju heller Brexit anledning till visioner. Åtminstone lyste de med sin frånvaro i statsministerns upplysning till riksdagen. I den debatten diskuterades mest Timo Soinis märkliga resor och uttalanden i anledning av Brexit och dem hade ju Sipilä redan kommenterat med att allt var helt i sin ordning. Det vill säga det där med att Soini nog förklarar sig stå bakom regeringens linje, men samtidigt förbehåller sig rätten att gå käpprätt emot regeringens linje bara valet kommer lite närmare.
Det är anmärkningsvärt att Centerns ordförande har ett så kompakt ointresse för utrikespolitik. Partiet har ju i decennier velat se sig som den ultimata utrikespolitiska linjedragaren. Samlingspartiet stämplades under Kekkoneneran som utrikespolitiskt opålitligt och att ge Sannfinländarnas föregångare Landsbygdspartiet någon som helst utrikespolitisk roll var inte att tänka på.
Bra att de tiderna är förbi, men att Juha Sipilä verkar vilja befatta sig med sin regerings utrikespolitik så lite som möjligt, trots att han har som uppgift att leda EU-politiken, är inte bara märkligt. Det är illa för landet.
Nedprioriteringen av utrikespolitiken blir desto tydligare när man noterar att Sipilä nog minsann går igång om det handlar om något han anser viktigt. Han var beredd att fälla regeringen om man inte stannade för Centerns omhuldade landskapsmodell för social- och hälsovårdsförvaltningen. Han satte sig också ordentligt i blöt med samhällsfördraget.
Urho Kekkonen måtte vända sig i sin grav. Han konstaterade ju i tiderna att om valet står mellan att sköta inrikespolitiken eller utrikespolitiken så är det inrikespolitiken som bör lämnas vind för våg.
Resultatet är att det är Timo Soini och inte Juha Sipilä som står för regeringens utrikespolitiska profilering. Senast profilerade Soini sig med att prioritera sin semester när EU:s första utrikesministermöte efter händelserna i Turkiet ordnades. I stället skickade han iväg partiets statssekreterare Samuli Virtanen till mötet.
Utrikesministermötet skulle ha varit ett bra tillfälle för Finland att påverka diskussionen, eftersom ingenting ännu hade slagits fast om hur EU bör reagera. Att skicka en tjänsteman signalerar att Finland inte har något att komma med.
Visst ska ministrar få vara lediga, men påpekas kan att Soini enligt statsrådets listor INTE var på semester från utrikesministerjobbet när han åkte på sitt beramade Brexitbesök och det trots att han betonade att han var där som Sannfinländarnas ordförande och inte som minister.
Ett konkret budskap från utrikesministermötet var att ett återinfört dödsstraff skulle sätta stopp för Turkiets förhandlingar om EU-medlemskap. President Recep Tayyip Erdogan har ju viftat med den möjligheten att komma åt sina motståndare.
Politiker från alla andra läger än det sannfinländska har skyndat sig att här hemifrån instämma i ministerrådets åsikt om dödsstraffet. Men, som sagt håller Soini låg profil. Inom hans parti finns ju de som anser att Finland borde återinföra dödsstraffet. Som till exempel justitieminister Jari Lindström.
EU:s utrikesministrar diskuterade också det tvivelaktiva flyktingavtalet med Turkiet, men några slutsatser drogs inte. Sveriges utrikesminister Margot Wallström konstaterade visserligen efter mötet att samarbetet med Turkiet inte kan ske till vilket pris som helst, men när det kommer till kritan har vi ju sett att det ingalunda är bara i Finland som nationell egoism väger tyngre än mänskliga rättigheter. Så på den här punkten kunde ju Timo Soini lugnt ha deltagit.
SFP:s Anna-Maja Henriksson har krävt att Finland nu bör verka för att flyktingavtalet med Turkiet omförhandlas. Även om vi kan utgå från att regeringen inte kommer att följa uppmaningen har vi rätt att förvänta oss en redogörelse av statsminister Sipilä för vad Finland egentligen vill spela för roll i EU.
Anna-Maja Henriksson, Brexit, Centern, dödsstraff, Erdogan, EU, Juha Sipilä, Sannfinländarna, Timo Soini, Turkiet