“Halla-aho medger att den etniska profileringen inte är oproblematisk med tanke på grundrättigheterna och de mänskliga rättigheterna och därför efterlyser han en fördomsfri inställning av myndigheterna. Javisst, han använder faktiskt ordet fördomsfri när han särskilt vill utpeka en grupp människor som farlig för andra.”
Artikeln har publicerats i HBL 23.10
Jag är nog inte den första som Timo Soini anser sig behöva råd av, men här kommer ett ändå: avfärda inte Jari-Pekka Teurajärvis analys av Sannfinländarnas utveckling. Teurajärvi skrev ett blogginlägg om saken strax innan han lämnade Sannfinländarna och posten som partiets kretsordförande i Norra Österbotten och hoppade över till Centern.
Teurajärvi skrev att rasismen florerar inom Sannfinländarna och att många sannfinländare är rasister. Det är ju absolut ingen nyhet och det vet Soini också, även om han fortfarande hävdar att Sannfinländarna som parti inte är rasistiskt.
Det är de följder som Teurajärvi ser av att rasism så länge har tillåtits, som Soini kunde begrunda. När sannfinländska politiker på löpande band uttalar sig rasistiskt blir det den allt överskuggande frågan som präglar hela partiet, påpekar Teurajärvi.
Den ursprungliga avsikten med flirten med rasismen, att bredda partiets bas och locka väljare, ett viktigt, men absolut inte det enda populistiska elementet när skrällen 2011 byggdes upp, har blivit kontraproduktiv.
Tror man inte annars att prägeln stöter bort väljare är det bara att läsa opinionsmätningarna. De visar att Sannfinländarnas väljarstöd mer eller mindre halverats.
Kopplar man ihop sannfinländares rasistiska retorik med svikna principer och vallöften på alla andra områden utom invandringspolitiken blir bilden komplett. Regeringens alltmer omänskliga asylpolitik förverkligar konkret Sannfinländarnas linje, utstakad av den finländska främlingsfientlighetens och islamofobins ikon Jussi Halla-aho. Det här skryter sannfinländska politiker med och Centern och Samlingspartiet har låtit det ske för att kunna koncentrera sig på “viktigare” saker. Som nedskärningar i den sociala tryggheten. Sådant som äter Sannfinländarnas väljarstöd.
Samtidigt aktiverar sig Jussi Halla-aho. Sannfinländarnas EU-parlamentariker lämnade nyligen in ett skriftligt spörsmål till kommissionen. Han vill ha svar på om inte etnisk profilering kunde vara ett bra sätt att kämpa mot “islamisk” terrorism.
Allt skulle ju bli så mycket lättare om man kunde skapa en profil av dem som begår terrorbrott där etnisk tillhörighet skulle ingå som ett centralt element vid sidan av språk och beteende.
Utvidgade befogenheter till specialgranskning skulle enligt Halla-aho särskilt rikta sig mot människor vars etniska ursprung finns i Mellanöstern, Nordafrika eller Centralasien. Detta för att det nu bara är så att människor av “den här etniciteten” är överrepresenterade bland dem som utför islamistiska terrordåd.
Halla-aho medger att den etniska profileringen inte är oproblematisk med tanke på grundrättigheterna och de mänskliga rättigheterna och därför efterlyser han en fördomsfri inställning av myndigheterna. Javisst, han använder faktiskt ordet fördomsfri när han särskilt vill utpeka en grupp människor som farlig för andra.
Etnisk profilering finns inte direkt i Sannfinländarnas invandrings- och asylpolitiska program, men eftersom Halla-aho ju hittills fått utstaka partiets politik på det här området, så är det väl bara en tidsfråga innan kompletteringen kommer – om inte någon, det vill säga Timo Soini, sätter stopp.
En alltmer ideologiskt driven och alltmer främlingsfientlig agenda på bekostnad av allt annat Sannfinländarna ansett vara viktigt kan, som konstaterats, stöta bort väljare. Det gynnar inte de sannfinländska politiker som profilerat sig till exempel som de fattigas och utslagnas försvarare och vilkas nationalism och värdekonservatism inte är jämförbar med Jussi Halla-ahos ideologi.
Det handlar om dem som valt det parti som grundades på ruinerna av Landsbygdspartiet. Den hemvävda fördomsfulla främlingsfientligheten som Sulo Aittoniemi och Tony Halme tillförde är en helt annan sak än den internationella antijihadrörelsens budskap som nu överröstar allt annat.
Antijihadrörelsen drar alla muslimer över en kam och utpekar dem som det största hotet mot västvärlden. Krigstillstånd råder redan och det ser illa ut, menar man, eftersom väst välkomnat en “dödens och förstörelsens kult som vi inbillar oss är en religion bland religioner” (citatet ur ett äldre blogginlägg av Halla-aho).
De traditionella sannfinländarna har majoritet i riksdagsgruppen och ute i kommunerna. Frågan är vad som händer med dem i den verklighet som Teurajärvi beskriver. De gynnar det knappast att Sannfinländarna inte tycker att partiets kommunalvalskandidater ska skriva under den europeiska deklarationen mot rasism.
Frågan är vilket intresse Timo Soini har av att leda ett krympande parti med en allt smalare och mer främlingsfientlig framtoning. I och för sig har det redan ett tag varit tydligt att utrikesministern prioriterar ministerbilen och träffar med politiska höjdare runtom i världen framför partiets angelägenheter. Ansvaret för partiet har han skyfflat över på riksdagsgruppens ordförande Sampo Terho och partisekreterare Riikka Slunga-Poutsalo.
Så på väg mot nya utmaningar är Soini nog. Vad de nu sedan kan handla om. Undrar i det här sammanhanget över Soinis frenetiska marknadsföring av sig själv som Finlands mest moralkonservativa politiker.
I sitt försvar av hemvårdsstödet har han konsekvent talat om fientlighet mot hemmammor. Hemmapappor nämner han inte.
Utbildningsstyrelsens jämställdhetsrekommendation om att i första hand möta barn som individer med namn och inte enligt könstillhörighet fick han till att man inte längre skulle få kalla flickor för flickor och pojkar, och himlade sig över saken i ett blogginlägg med rubriken Pojkar är pojkar.
Blogginlägget ett par dagar innan hade rubriken Moralkonservativ. I det räknar Soini upp en rad “skamlöst” moralkonservativa åsikter om exempelvis äktenskap, abort och jämställdhet. Bibelns apostlar var enligt Soini vita heteromän och han ironiserar över “homoförbund”, “feministisk humbugspolitik”.
Allt tyder alltså på att Timo Soini i något skede lämnar partiordförandeposten utan att ha tagit itu med rasismen i Sannfinländarna, trots att man med fog kan hävda att utvecklingen inte gynnar partiet. Han följer inte mitt råd och bra så, jag hör inte till de närmast sörjande när Sannfinländarnas inflytande minskar.