Kampen om Vasa Centralsjukhus slutade (som det nu ser ut) i förlust. Förlusten känns förstås värst för svenskösterbottningarna, men också finlandssvenskar på annat håll borde inse att vi ligger illa till när portarna nu har öppnats för majoritetens diktatur.
Grundlagen är ju alla minoriteters bästa vän och grundlagsutskottet får inte fatta politiska beslut. Det blev inte ett öppet politiskt beslut, utskottet var ju enigt och förutsatte ändringar i regeringens förslag, bindande ändringar som tryggar vården på svenska också om 12-modellen väljs. Dessutom såg utskottet enhälligt 12+1-modellen (fulljour i Seinäjoki och Vasa) som det bättre alternativet.
Allt det här struntade regeringspartierna och många journalister ändå i när man väl fick frågan till social- och hälsovårdsutskottet. Där får man fatta politiska beslut och det blev maktpolitik à la Centern för hela slanten.
Nu när många finlandssvenskar känner sig sårade in i själen gör sig en del politiker och journalister lustiga över de känslosamma reaktionerna. Det är väldigt obehagligt. Vi vet ju vad det handlar om när representanter för majoriteten gör sig lustiga över minoriteter.
Det här är ändå ingenting nytt. När Eva Biaudet (SFP) ställde upp i presidentvalet 2012 fick hon högar av hånfulla kommentarer över sig. En journalist slog fast att en presidentkandidat som använder ord som “härregyyd” och “jättekiva” inte kan tas på allvar.
En annan konstaterade att hen “så länge gjort narr av Eva Biaudet och hennes toleransfjäskande” att krutet tagit slut.
YLE-journalisten Sanna Ukkola ansåg i en kolumn att det vore “jättekiva” om studenten Biaudet “kastade bomsterhatten i ankdammen” och testamenterade sina röster till Pekka Haavisto. Att också Haavisto saknade akademisk examen var tydligen irrelevant i sammanhanget.
När Centerns dåvarande partisekreterare Timo Laaninen ombads utvärdera presidentkandidaterna ansåg han att Biaudet är chanslös, eftersom “finlandssvenskt kvackande bara inte passar sig i det här valet”.
Våren 2012 ordnade YLE:s program A-stream en diskussion om finlandssvenskarna och det tuffa språkklimatet. Enligt dåvarande redaktionssekreteraren Mattias Fagerholm ville man veta “varför det blivit okej att pissa på finlandssvenskarna”. Kommentarer efterlystes av tittarna.
Tittarna kom inte med någon analys av varför språkklimatet blivit tuffare. De som reagerade tyckte kort och gått att man skulle pissa på finlandssvenskarna. Den gemensamma nämnaren var ett ursinnigt hat mot det svenska i Finland, summerade Fagerholm.
Det här var situationen för fyra och ett halvt år sedan. Ganska illa, alltså. Den stora skillnaden är att vi då hade en statsminister som aldrig missade en chans att tala för språkminoritetens rättigheter.