Det största osäkerhetsmomentet lär ändå hänga kvar till partikongressen. Enligt reglerna får alla sannfinländare som betalt medlemsavgift komma till partikongressen och rösta på sin ordförandekandidat. Ingen kan veta hur det slutar.
Artikeln har publicerats i HBL 15.1
SDP:s partikongress i all ära, partiet är på god väg att bli störst och därmed statsministerparti som avgör regeringsbasen, men det som sker inom Sannfinländarna är lika intressant.
Alla socialdemokrater efterlyser förnyelse av partiet, men vad den konkret ska gå ut på är oklart. Liksom också i vilket sällskap SDP bäst tror sig kunna förverkliga sin förnyade politik.
En orsak är att SDP:s uppgång korrelerar med Sannfinländarnas nedgång. Det vill man inte äventyra. Sannfinländarna krymper och kan avvaras nästa gång, men Centern och Samlingspartiet har anammat partiets linje i flyktingfrågan. De två antas förbli stora partier och därmed anser SDP att ett av dem behövs för att få ihop en regering som driver de Verkligt Viktiga Frågorna. Det ska asylpolitiken inte få krångla till.
Inom Sannfinländarna pågår en maktkamp om den konkreta politiska linjen.
Partiet är Timo Soinis skapelse. Han har lett det i tjugo år, till valskrällen 2011 och in i regeringen 2015, Utan honom hade det inte skett, men samtidigt hade varken skrällen eller “fortsättningsskrällen” blivit tillräckligt stora utan Halla-ahofalangens insats.
På partikongressen i juni, fyra månader efter SDP:s, avgörs vad som kommer att finnas kvar av Soinis ursprungliga skapelse med centrala principer ärvda av föregångaren Landsbygdspartiet. Främlingsfientligheten hörde inte till de centralaste.
Ändå är det attitydklimat som uppstått, med utbredd avoghet mot allt annorlunda i allmänhet och muslimska asylsökande i synnerhet, det mest betydande Timo Soinis parti åstadkommit. Utan Jussi Halla-aho hade det inte varit möjligt.
I den här verkligheten säger Halla-aho att han överväger att ställa upp i partiets ordförandeval, oberoende av vad Soini gör. Ögonblicket är inne för att testa hur renodlat främlingsfientligt partiet går att göra och vilket det politiska utrymmet kunde vara för ett sådant parti.
Men Halla-aho borde inte kunna motivera sina ordförandeplaner med att så många anhängare är besvikna på Sannfinländarnas invandringspolitik. Det är ju uttryckligen han som har utstakat den. Han har i praktiken haft fria händer att skriva partiets invandringspolitiska program.
Sannfinländska politiker har jublat över att regeringen förverkligar partiets invandringspolitik och de andra regeringspartierna har inte försökt påvisa motsatsen. Svårt skulle det ju vara. Hela regeringen stod bakom de senaste förslagen till omänskliga skärpningar av asylpolitiken. Det var grundlagsutskottet som satte stopp.
De som anser att invandringspolitiken är för slapp borde alltså rikta kritiken mot Halla-aho. Det gör de inte, för de kan inte se några fel i sin mästare. Däremot kan Halla-aho själv inte vara omedveten om vilka som verkligen har anledning till missnöje. De som prioriterar andra mer traditionella sannfinländska frågor, som kampen för det fattiga bortglömda folket.
De som gjort politisk karriär med mer traditionella sannfinländska prioriteringar är illa ute, eftersom partiet i regeringen svalt alla de vallöftena. Deras väljare flyr till SDP, så de har all orsak att utmana den nuvarande linjen. Problemet är att de inte har någon galjonsfigur på lut. Det vet Halla-aho.
Halla-aho har kanske också låtit sig förblindas av att han i lugn och ro fått stärka sina positioner när Soini inte satsar fullt på partiordförandeskapet.
Han borde ändå veta att Soini är en av landets skickligaste politiker och kanske den mest karismatiska, som ifall han ger sig in i leken för fullt är svår att besegra.
Halla-ahos tippning är troligtvis att Soini lämnar partiordförandeposten. Annat än en tippning borde det inte kunna vara, eftersom de två herrarna inte yppar sina framtidsplaner för varandra. Men en god tippning, så utled som Soini verkar vara på jobbet.
En optimal lösning för båda kunde vara en ordförande som är mer fokuserad på “invandringskritik” än Soini, men som ändå har en viss respekt för att regler och överenskommelser bör följas, en som är sansad och samarbetsvillig både i förhållande till de egna och till andra partier. Han heter Sampo Terho.
Halla-aho kanske räknar med att han kan slå Terho, men vad om Soini satsar för fullt på att Terho ska efterträda honom?
Som riksdagsgruppens ordförande har Terho snällt skött alla rasismskandaler som Soini inte velat ta i. Samarbetet mellan dem fungerar bra och Terho åtnjuter respekt i alla “falanger”. Om Halla-aho är motkandidaten föredrar andra falanger rimligen Terho.
Och Terho är ju av precis samma åsikt som Halla-aho om invandringspolitiken. De bara uttrycker sig på väldigt olika sätt. Terho hör till de sannfinländare som Halla-aho därför puffat framåt i karriären. Den “invandringskritiska” linjen skulle fortsätta oberoende av vem som väljs, även om Terho skulle låta också andra frågor ta plats.
Många menar att inre stridigheter kan fälla regeringen, men ingen inblandad har något att vinna på det. Det är Terho väldigt medveten om. Med honom vid rodret skulle regeringen undvika konflikter.Han sitter ju redan nu med på en lång rad möten där regeringens kommande beslut välsignas.
Men framför allt kunde Soini antagligen fortsätta som utrikesminister tills han erbjuds något annat att göra. Man lever också utmärkt på den pension Soini kan få om han inte längre sitter i riksdagen efter nästa ordinarie val.
Om Halla-aho väljs är risken för regeringskris större. Slutresultatet kunde bli ett litet ensaksparti. Vill Halla-aho det?
Ett par sannfinländska politiker ute på fältet har deklarerat att Halla-aho är populärare än Soini. Det gemensamma för dem är att de beundrar Halla-aho. I riksdagsgruppen är Laura Huhtasaari när detta skrivs den enda av 37 som flaggar för Halla-aho. Det säger något om stämningarna. Rädslan för att ta ställning är stor när partiet krymper och det egna mandatet är i fara.
Det största osäkerhetsmomentet lär ändå hänga kvar till partikongressen. Enligt reglerna får alla sannfinländare som betalt medlemsavgift komma till partikongressen och rösta på sin ordförandekandidat. Ingen kan veta hur det slutar.
främlingsfientlighet, Jussi Hala-aho, ordförandeval, Sampo Terho, Sannfinländarna, Timo Soini