Det var ju inte meningen att det sannfinländska ungdomsförbundets ordförande Sebastian Tynkkynen skulle väljas in i Sannfinländarnas presidium på partikongressen i somras. Enligt ritningarna skulle riksdagsledamot Juho Eerola, i och för sig också han trogen Jussi Halla-ahos invandringsfientliga linje, fortsätta som en av vice ordförandena.
Klart är varför. Eerola undviker till varje pris att stöta sig med Timo Soini. När Halla-aho under den förra riksdagsperioden tvingades avgå från posten som förvaltningsutskottets ordförande efter att ha kritiserat Högsta domstolens beslut om att han gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp och brott mot trosfriden var Eerola hans kandidat som efterträdare och Eerola lämnade rentav Suomen Sisu för att jämna vägen för sig. Det gick inte vägen, men den goda viljan att böja sig för Soini blev klar.
Sebastian Tynkkynen har däremot gjort sitt yttersta för att irritera Soini med olika mindre övertänkta jippon. Det har man kunnat avfärda med att Tynkkynen är otålig som unga är. Det försökte Soini med nu också, efter att Tynkkynen gick ut med sitt upprop om att stänga gränserna för invandring och ordna ett stormöte om Sannfinländarnas regeringsmedverkan om så inte sker.
Insatserna är i alla fall nu högre än tidigare. Tynkkynen sitter i partiledningen, han har flera med sig och har fått enorm uppmärksamhet och offentlighet. Därför tar nu hela resten av partiledningen till brösttoner och förliknar utspelet vid deserteri. Man undrar på vilket sätt invandringspolitiken blir stramare om Sannfinländarna lämnar regeringen och ersätts av De gröna och SFP. (Ironiskt i sammanhanget är förstås att argumenten för att sitta kvar är exakt de samma som Soini hånade ”kardborrepartierna” för när han själv satt i opposition.)
Tynkkynens utspel har inte alltför goda förutsättningar att bli framgångsrikt. Timo Soinis mäktiga ställning är ohotad. Inga utmanare eller kronprinsar är ännu redo. Och vad som kanske är ännu viktigare i just det här sammanhanget är att Jussi Halla-aho gör sitt yttersta för att förklara hur enigt partiet är och att ingen splittring om invandringspolitiken finns. Han och Soini vet ju att de behöver varandra för att kunna maximera sitt inflytande. Det allvarligaste hotet hittills mot den sannfinländska enigheten är det ändå frågan om.
Invandringspolitik, Jussi Halla-Aho, Sannfinländarna, Sebastian Tynkkynen, Timo Soini