För tre år sedan råkade Samlingspartiets och Centerns riksdagsgrupper ha sina sommarmöten samtidigt i samma stad, St Michel.
Jyrki Katainen var statsminister och partiordförande Juha Sipilä hade lyckats föra sitt parti till nya höjder, förbi alla andra. Det kom ju som på en silverbricka och partiernas strateger beslutade sig för att ta tillfället i akt och på torget ordna en “Titanernas kamp” mellan de två. Dåvarande gruppordförandena Petteri Orpo och Kimmo Tiiilikainen fick finna sig i att spela statistroller.
Titanernas kamp fördes dessvärre med trubbiga vapen. De två var eniga om så gott som allt. Naturligtvis ställde varken debattledaren eller publiken några frågor om hur de såg på Sannfinländarnas allt öppnare flirt med rasismen.
‘
I och för sig var det känt vad Jyrki Katainen ansåg om flirten. Varje gång man frågade honom om saken drog han en lans för tolerans och öppenhet. I och för sig var ju Sannfinländarna i självvald opposition, vilket ju gjorde saken enklare.
Jag passade på att fråga Juha Sipilä hur han såg på sina framtida samarbetsmöjligheter med Timo Soini och hans redan vid det här laget väldokumenterade ovilja att ta itu med den mer eller mindre öppna rasismen i sitt parti.
Juha Sipilä verkade uppriktigt förvånad över min fråga men konstaterade att han väl nog skulle ha en allvarligt diskussion med Timo Soini och kräva rättning i leden. För Centern är ju ett parti som inte tolererar rasism.
Det är snart exakt tre år sedan frågan ställdes. Jag väntar fortfarande på den diskussionen.