Okategoriserade

Skenheligt så man baxnar

8 Sep , 2016, 21.07 Marianne Lydén

 

SOS-regeringen har upprepade gånger fört fram sitt budskap om att avsikten med den skärpta asylpolitken är att gallra i “attraktionsfaktorerna”, det vill säga att göra Finland till ett oattraktivt land- inte för alla – men minsann för asylsökande i allmänhet och asylsökande med muslimsk bakgund i synnerhet. Ett centralt argument i sammanhanget har varit att den finländska asylpolitiken skärps för att den ska vara i linje med andra europeiska länders. Det här är ett faktum.

Nu berättar fakta att det inte finns någon enhetlig asylpolitik och att Finland i själva verket har en betydligt strängare linje än de flesta man jämfört sig med.

Migrationsverket förverkligar i sin verksamhet och sina beslut de lagar och förordningar som politikerna stiftat. Också det här är ett faktum. Likaså att Migri har frihet att tolka bestämmelserna, men att de inte kan göra tolkningar som strider mot andan i det som politikerna beslutat.

Strängare bestämmelser ger naturligtvis flera avslag. Också det har medierna förtjänstfullt bevisat med att jämföra beslutsunderlagen före och efter skärpningarna.

Ett faktum är också att Migri beslutat att säkerhetsläget i Afghanistan, Somalia och Irak förbättrats och att det gör att asylsökande som fyller kriterierna för att få stanna i Finland skickas tillbaka till de länder de flytt för livet från. Likaså att Migri inte har kunnat framföra belägg för sin bedömning.

Samtidigt har ett stort antal källor fört fram fakta som visar att säkerhetsläget ingalunda har förbättrats i länderna i fråga.

Slutligen är det ett faktum att Sannfinländarna oemotsagda jublar över att asylpolitiken nu bedrivs enligt sannfinländska noter och att de noterna tidigare klassades som rasistiska av många politiker också i regeringsleden.

När det nu framstår som ett faktum att regeringens skärpta asylpolitik inte vilar på någon annan grund än att Sannfinländarna skulle få vad de vill, är det egentligen ganska självklart att skenheligheten slår nya rekord i regeringspartiernas kommentarer till Helsingin Sanomats avslöjande nyligen.

Helsingin Sanomat gav en hårresande beskrivning av arbetet på Migri. Tjänstemännen upplever att de förväntas fatta beslut på ett sätt som äventyrar de asylsökandes rättsskydd och hela det handlar om att fatta negativa beslut i rasande takt.

“Vi litar på Migri”, “ingen har utövat påtryckning” och “Migri fattar sina beslut helt självständigt”, har standardfraserna varit.

Det är självklart att ingen minister går ut säger att hen inte litar på Migri. Det kunde ju tolkas som politisk inblandning i Migris verksamhet och det är otänkbart. Samma sak med politisk påtryckning. Lika självklart är det att Migri fattar självständiga beslut – inom lagens ramar.

Det är lagstiftningen som det är fel på. Den har politikerna ansvar för och kan ändra på – om de så vill.

Guldmedalj i skenhelighet tar inrikesminister Paula Risikko, som i torsdags gjorde ett besök till Migri och hävde ur sig den till intet förpliktande plattityden om att beslutens kvalitet är viktigare än takten i vilken de fattas och sedan förklarade att absolut ingen av tjänstemännen kom fram till henne och bekräftade det som Helsingin Sanomat skrev om. Inga problem där alltså – om man utgår från att Helsingin Sanomat fantiserat ihop hela grejen.

,

Läs också

Kommenteringen är stängd.